Vad är oddsen på det??

 
I oktober i fjol var jag och maken i Malmö Arena
för att lyssna på Jerry Williams.
 
I pausen blir vi tilltalade av paret bredvid oss
och det visar sig vara bekanta
(Tommy och Kerstin)
 från makens
barndom/ungdom i Löderup och Smedstorp!
Dessa hade han inte träffat på 30 år
(minst!!)
men vi hade en trevlig kväll tillsammans
och många minnen delades med varandra.
Vi uppdaterade oss också
(som brukligt är!)
  om vad var och en gjorde idag
och givetvis så blev det lite snack om alla släktingar också!
(jag kände mannens syster visade det sig!)
 
När konserten var slut sa vi tack och hej,
ha det så bra och sen skildes vi åt.
 
Igår var maken och jag på konsert igen.
Denna gången på Ystads teater och på scenen stod Hep Stars.
När vi hade satt oss
så var det två tomma platser bredvid oss i logen
och tro det om ni vill eller ej
men in kommer Tommy och Kerstin
och ska sitta på dessa!
 
Tommys kommentar när han såg oss var:
Detta kan inte vara sant; ska vi sitta bredvid er igen!
 
Vad är oddsen för att något sådant ska hända?
 
Återigen hade vi en trevlig kväll;
när konserten var slut sa vi tack och hej,
ha det så bra och sen skildes vi åt.
Men denna gången la vi till....
På återseende!
 
Undrar om och när det blir tredje gången gillt
som vi köper biljetter bredvid varandra utan att veta om det?!
 
Maken och jag ska till arenan i april och höra Magnus Uggla 
och den konserten hade de kollat upp
men då jobbade Kerstin....
vem vet var de hade hamnat annars!
Häpp!

Morgonfundering.....

Surrar mycket runt oss hela tiden....
rapporter om skolresultat....
rapporter om pensioner....
rapporter om sjukdomar...
 
Många som suckar över mycket
och det är klart att det finns mycket att sucka över...
men
har det blivit mer accepterat
(och förväntat?)
att vi ska sucka stället för att jubla?
 
Mycket runt omkring oss handlar om att säga
NEJ,
vi blir uppmanade och uppmuntrade
från många håll att vi ska våga
säga nej till olika saker.
 
Och det är klart att vi ska säga nej till förtryck, mobbing, lurendrejerier och liknande.
 
Men det är kanske dags att bli uppmanade och uppmuntrade att våga säga
JA
till olika saker också?
Det måste kanske bli accepterat att vara positiv i vår lilla värld....
positiv till att jobba även om det tar emot ibland
(det är kanske nyttigt med litta kraftansträngning?)
positiv till att pröva något nytt
(det är kanske nyttigt med en sallad ibland?)
postiv till att ibland kanske ge litta mer än man får
(det är kanske så att vi inte alltid ser belöningarna för mödan?)
positiv till att viss press och stress faktisk kan vara nyttig
(det är kanske så att vi stått rent stilla annars?)
 
Jag vet inte om det är så här...
men jag TROR att det är dags
för oss att våga vara litta positiva och våga säga ja;
våga säga ja till litta engagemang i olika sammanhang
annars blir det väldigt tråkigt att leva
eller har jag rent fel?
 
Ha en skön onsdag alla
så får vi se när vi hörs igen!
 
Om jag inte sagt JA till för mycket vill säga.....

Long time....

....no see!
 
Börjar att få litta abstinensbesvär.....
länge sedan sist.
Ett besök var inplanerat för någon helg sedan
men snön satte käppar i hjulen.
(Nja kanske inte käppar; snarare istappar!)
 
Men nu måste det snart vara dags tycker jag...
Måste dit!
Måste ha fler värmeljus!!
 
 
 Då förstår ni vart jag vill....
förstås!
 
Sen måste jag tillstå
att jag är litta glad
att besöket inte blev av häromveckan....
för jag har upptäckt att jag behöver (?) en ny matta!
 
Eller rättare sagt...
 jag upptäckte att jag behövde en ny matta
när jag såg en snygg i katalogen!
 
 
Och fan tro´t
men maken tyckte också att den var snygg!
Och sa: Köp du den älskling!!
(Hmm, kan han ha någon baktanke med det? Tyckte nog jag såg en lista med moppegrejer!)
 
Hur som helst när vi kommer dit nästa gång
så har vi nock en ny matta med oss hem!
 
 
Och några värmeljus.....
och några servetter......
och några andra ljus.....
och någon kudde.....
och.......

Hej fredag!

Så då var vi här igen!
Fredag igen!
Känn ingen press
men lite extra ska det ju vara när det är fredag....eller?
Fredagsmys är ju ett måste...eller?
Nåt extra att smaska på, kanske lite vin och så givetvis gemenskap!
Visst är det mysigt!
 
Att vi sen somnar i soffhörnan med halvdruckna glas behöver vi ju inte säga högt!
Inte heller att vi vaknar på lördagen med en äcklig eftersmak i munnen;
dillchips är bara goda precis när man äter dem! 
 
Men idag blir det varken dillchips eller Idol i detta huset!
Påverkad/inspirerad av Mannerström & co i Sveriges mästerkock
så blev det Rosengrenskans variant på Club sandwich.
 
Kanske inte så vacker men desto godare...
och fruktansvärt mäktig!
Nästa gång
(om det blir nån nästa gång?)
görs den icke så stor!
 
Ha en skön fredag så hörs vi en annan dag!

Betygsatt nattlig aktivitet!

 
 När maken kom hem idag sa han:
Älskling....inatt dallrade lösköttet rejält!
  What??
 
 
 
Nä, ni kan lugnt läsa vidare...
...det handlade inte om att  mina lovehandles eller magvalkar varit i gungning
 och det kommer ingen redogörelse över våra eventuella sängkammaraktiviteter....
...eller det är kanske det det gör
????
 
Hur som helst så tittade jag på honom...
log han skälmskt mot mig?
Lyste kärleken ur hans ögon?
♥ 
Nä, det gjorde det inte!!
 
Han påstod att han inte hade sovit sedan klockan 03.00 pga mitt löskött!
Kommer alltid att förbanna den läkaren på tv:n som använde uttrycket
"löskött"
i samband med snarkningar!
 
Sen är det väl också konstigt att maken skulle titta på tv just då..
trots att det inte var "Topgear" 
eller "Two and a half men" 
eller "Farmen"
eller sporten!
 
Men som sagt var
nu både tittade och lyssnade han....
och tyvärr så kommer han ihåg det uttrycket också!
 
Men sen har han ju alltid ett val tycker jag.....
han kan välja att se på mig och mina snarkningar
så här:
 

 
eller så här:
 
 
Har en mycket stark känsla att det lutar åt den sista bilden.........
 
 

Kylig onsdag!

 
 
Ute snöar det för fullt och vinden viner
inne är det  varmare och vindstilla
men jag är litta frusen och trött
så det blir ett tidigt sänggående idag.
Och ett tidigt sänggående kan ju vara trevligt....
så här en lillelördag och allt!
 
 Men jag kan lova er
det enda maken kommer att se är....
 
INGENTING
 
för han lär inte hitta mig under alla filtar och täcken.
 
  Godnatt
alla så hörs vi imorgon eller nån annandag...
kanske!
 
 
 

..... e de nåt som gör mig så varm.

 
Så sjunger Danne Stråhed i den här sången om de skånska flickornas dialekt!
 
Och faktum är att jag också blir litta extra varm
när jag hör någon som uttalar
"sås" och "gelé"
precis som jag gör!
Det känns tryggt på något vis;
känns som om jag är hemma i den dialekten.....
(även om jag älskar de sydskånska uttrycken "bööst" och "litta" t.ex!)
 
Något annat som gör mig lite extra varm
 (och de berörda också!)
 det är bra klädda barn!
 
Och nu menar jag inte modekläder, märkeskläder eller något sådant
utan jag menar
långkalsonger och raggsockar!
 
Jag har säkert nån störning
(ännu en alltså!)
men jag blir varm och lycklig
och det känns tryggt ombonat/omvårdat
när jag ser barn klädda i underställ och varma strumpor!
 Knäppt?
 Ja, kanske......
 
Men när jag tänker efter så är det nog en rejäl störning jag har.....
för jag blir också väldigt varm
när jag ser maken i långkalsonger och raggsockor!
 
Fast det är kanske en annan historia!

Kloka ord (?)

 
 
 

Kloka ord (?)

 
 
Känns det igen?
 
 

Klagar vi för mycket?
Kanske.......

Hoppsan!

 
 
 
Jag har ALLTID (?) tyckt att det har varit
viktigt att miljön runt barn har varit vilsam.
 
Gärna  glada färger
men inte så mycket olika mönster blandat om varandra.
Har läst mycket om barn med särskilda behov
och också då fått min ståndpunkt bekräftad.
Barn
och då särskilt de med olika perceptionsstörningar
behöver ha en rofylld omvärld och ytor att vila ögonen på.
 
Både hemma och i skolor och förskolor
tycker jag att det är viktigt
att man tänker på barnen i första hand
när det gäller färgsättning
och inte bara går på vad som är modernt!
 
 
Så ni kan tro att jag blev glad
när jag hittade det här gamla fotot
på sonens rum från 1993!
Det är precis detta jag menar....
eller inte!
   (klicka på bilden om ni vill njuta av mönsterna i större format!)
 
Visst är det svårt att leva som man lär!
Häpp!
 
Ps. Om ni vill
kan ni leka leken
"Hitta babyn"
på kortet!
Hon smälter bra in....
givetvis iklädd mönstrad pyjamas!
 
 
 
 

Kloka ord (?)

 
 
 
 
 

 För de flesta och för det mesta så är det ju faktiskt så eller hur?

Onsdag.....igen!

Här går det undan med den billiga leverkorven...
brukade alltid min mamma säga
och undan går det nu!
 
Jag vet att alla dagar är lika långa
och att alla veckor är lika långa
men tiden kan kännas olika lång
och just nu känns dagarna och veckorna  väldigt korta!
 
Mycket som ska hinnas med
och mycket som jag vill göra!
 
Men lite i taget så ska jag nock hinna med allt och lite till!
 
Ikväll ska jag iallafall försöka få ner Efraim i källaren....
han står envist kvar i hallen och vägrar ta det sista steget ner i mörkret!
 Men nu får han ge sig....
julen är över för nu!
 
 
Men först bär det av till jobbet och ett gäng härliga "ungar" och kollegor!
 
 

Eller...?

 
 
 
Om man kör förbi en lasbil lastad med ägg
 som kört i diket
och man fotograferar den......
är det då man ska säga
OMELETT!
 
 
Häpp!

Räknekluring?

 
 
Det där med matematik och räkning är inte alltid så lätt...
eller?
 
                                                                                                                (Hittad på facebook)
 
Du behöver inte skicka tillbaka när du räknat (?) rätt...
du kan bara le mot dig själv!

Kloka ord (?)

 
 
 
 

RSS 2.0