Kom och skriv mig....
..... det på näsan
så sjöng Hedvig i
barnprogrammet från A till Ö
som jag älskade
(och många med mig)
när jag var liten.
Älskade hennes cykel.
Tyckte hon var fräckt klädd.
Gillade snusförnuftige Helge på taket.
Men mest var jag förundrad över bildtelefonen
som hon pratade med sin syster genom.
Tänk vilken uppfinning.
Rolig och skrämmande på samma gång.
Tänk om någon skulle kunna titta in till mig genom telefonen.
Tänk om de skulle kunna se mig i bara nattasärken!
Huva, så läskigt!
Men det kommer ju inte att hända,
det är ju ett barnprogram med en hitte-på-pryl!
Trodde jag då 1974.
Eller?????
Idag 2021
vet jag
att jag
KAN
ringa till
dem
och både se och höra dem samtidigt!
Vilka då undrar kanske någon....
Jo,
SYSTRARNA
förstås!
Eller hur Åsa;
det provade vi ju i somras!
Fast då satt vi ju bredvid varandra
😆
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Uppdatering söndag morgon
Som sagt....
Det gäller att vara uppe och påklädd
😁 😁 😁 😁 😁 😁 😁 😁
Plötsligt händer det!!
Häpp!
Mat och bak.....
..... med anor
Lördagsförmiddagen innehöll lite
förberedelser inför morgondagens
sista besök på Tosselilla
Ja, sista besöket
denna sommaren
för mig och maken iallafall.
Plättar och kanelbullar är ett måste
i picknickkorgen
på utflykter med barnbarnen.
Recepten sitter i huvudet efter många år;
men från början är de hämtade ur den
numera välanvända kokboken
som var ny då en gång
när jag som 20-åring flyttade hemifrån.
Till min hjälp idag hade jag också
några välanvända köksredskap.
Plättlaggen fick jag av mamma
när min äldsta son var liten
(för så där 35 år sedan)
och hon ansåg att jag hade mer nytta av den.
än hon.
Och använt den har jag gjort!
Otaliga gånger har jag stått och gräddat plättar
till både barn och barnbarn
(precis som mamma gjorde en gång)
på det gedigna, tunga plättjärnet i gjutjärn.
När plättarna var klara och provsmakade
var det dags för kanelbullebaket
Kaveln jag använde idag är ett arv efter
svärmor Karin.
När det för några år sedan stod klart
att hon som var kalaskokerska
inte skulle baka fler wienerbröd eller butterkakor
till fler gille
på grund av sjukdom
så var min önskan att få ta över kaveln.
(men bara kaveln inte jobbet som kalaskokerska)
Kaveln som är lite större och därmed tyngre
än vanliga kavlar är helt underbar.
Den är vacker rent estetiskt
och så inbakad att den glider lätt över degen.
Rena drömmen!
Svärmor fortsätter att vara med idag när
bullarna får jäsa under kökshandukar
med hennes initialer på.
Hon hette Karin Ekblad som ogift
och jag förmodar att hon
både fållat och broderat dem själv.
Jag vet att man ska uppdatera sig,
rensa ut och vara minimalistisk
men jag är glad över att få förvalta
dessa redskap efter mamma/svärmor.
och vem vet kanske det finns någon
som vill ta över dem efter mig en dag
om jag nu inte slitit ut dem innan dess, förstås
När Stropp blev en....
....... blev en flopp!
Satt en stund i solen och njöt av den fina blomstergruppen jag fick när jag firade min dag.
Tagetesen blommade i gult och orange,
pelargonen lyste röd och grann,
murgröna slingrade sig över kanten
och palettbladen var.....
Men kolla så söt!
En liten Kalle Stropp satt där så fint
och njöt av solen
på ett rostrött blad
Så söt!
Den måste jag fotografera!
Men allt ser inte alltid ut att vara
vad man tror vid första anblicken!
Den här lilla söta Herr Stropp
visade sig var en sulten lövvårtbitare!
Hmmm.....
Nu var den inte en så söt och älskvärd Herr Stropp längre
utan
en mycket oönskad och rälig liten Mister Flopp
som mina blommor ville äta opp!
Nu startade en liten jakt på rovdjuret
som jag nog förlorade.
Idag iallafall
men
jaktsäsongen är inte slut!
Där gick man på pumpen....
....två gånger!
Jag har en stor zinkbalja som jag fått av svärmor.
Varje sommar har jag ett litet springvatten i den.
Jag tycker att det är rofyllt att lyssna på porlandet
(andra blir kissnödiga av det)
Pumparna har en förmåga att bara hålla en säsong
( kan var handhavande fel
men det tror jag icke!)
Hur som helst så var det dags att köpa ny pump i år igen.
Snabb vända in i vår berömda lågprisaffär
och fick fatt i det sista exemplaret på hyllan.
( såg att omslagsplasten var litta trasig men det spelade ju ingen roll)
Egentligen inte den storlek jag ville ha utan storleken mindre
men det skulle nog bli lagom sprut(t) ändå.
Hem med raska steg för att montera den.
Hmm, vad vara detta!
Allt fanns utom röret som skulle leda vattnet uppåt.
Tillbaka till affären
(tur man bor nästgårds)
Förklarade dilemmat,
paketen hade troligtvis öppnats av någon som tagit röret😡
och fick pengarna tillbaka
eftersom att de inte hade fler exemplar inne just då.
Häromdagen var vi i affären igen
och till min glädje hade de fått in pumpar igen.
Fick återigen ta storleken mindre än tänkt men so what!
Återigen hem med raska steg för att montera den.
Deja vu!
Nä, inget rör i denna heller!!
Och denna gången var förpackningen hel!
DÅ
först
DÅ
läste jag på förpackningen....
"innehåller led light som passar till fontänpump"
Så, det var bara till att gå tillbaka
och erkänna att jag inte läst på förpackningen
utan köpt belysning och inte en pump.
Kassörskan var så förstående
och jag fick återigen pengarna tillbaka.
(Jag berättade inte
att det var andra gången med likadan vara🙈)
Så nu har jag beställt en pump på nätet.
(lågprisaffären visste inte
om eller när
de fick in pumpar i den storlek jag behövde)
Och
NU
jag har läst mycket noga vad den innehållar.
Häpp!
Österlen runt......
....på egen hand.
Hade turen att vinna en picknickväska på
Sparbanken syds instagramkonto för några veckor sedan.
Men när de ville att jag skulle hämta den i Malmö
(14 mil tur och retur )
så sa jag nej tack!
Men vi har ju ett kontor i Tomelilla där jag är helkund,
kunde de kanske leverera den dit
eller rent av skicka hem den till mig?
(tror de hade haft råd med portot!)
Saken skulle undersökas
och jo då
väskan skulle komma till Tomelilla två veckor senare,
den 21 juli på eftermiddagen dvs igår.
Jag gick ner till banken där vår bankman
(läs kvinna)
såg ut som ett levande frågetecken
Detta hade hon inte hört något om
och någon väska hade inte levererats
Efter kontakt med kollegan som arrangerat tävlingen
framkom att väskan åkt med en bil till Tomelilla precis som avtalat.
Så var var nu väskan??
Ingen visste!
Kunde jag återkomma om två veckor igen
för då fick de leverans igen
och kanske var den med då.
Absolut, inga problem!
(kände mig lite som kunden i sagan Mästerskräddare)
Men imorse
rinde det i min "fån"
Väskan var i Tomelilla!
Den hade bara varit en vända i Simrishamn
som så många andra turister.
Så den hade startat sin tripp
i
passerat
stannat en natt i
för att sedan förstå att det är ju i
man ska bo!
Och nästa gång den vill ut på en roadtripp
så får den inte åka ensam
utan sitta på min rygg
så att jag vet var den är!
Inget klipp.....
..... men väl en sax!
Har länge retat mig på den slöa kökssaxen
men inte blivit färdigt att köpa ny.
Men nu var måttet rågat.
Saxen var inte längre bara slö
utan även taggig av någon anledning
(kan vara någon som försökt klippa av något som man nog ska använda avbitare till 🙈)
Men som sagt nu var det dags
att införskaffa en ny sax.
Jag hade aldrig tidigare reflekterat över vad en bra sax kostade
och det hade nog inte killen
i kassan på Ica Kvantum heller gjort.
Han kollade ett par gånger
på summan och saxen
Men nä han hade inte knappat in fel!
200:- fick jag hosta upp!
💸
Som sagt en ny sax är inget klipp!
✂️
Fast kanske jag gjorde ett litet klipp ändå....
Den kostade 50:- mer
i byns välkända lågprisaffär
Häpp!
E´ bananerna....
....fiiina?
Det finns en sketch med Trazan och Banarne
på restaurang där Trazan undrar om bananerna är fina.
( måste erkänna att jag aldrig förstått humorn i den!)
men ändå....
Den kom jag att tänka på idag
när en för mig liten närstående
och kärstående tjej
(finns det nåt som heter så egentligen?)
tittade in i vår trädgård och sa
"Kolla så många bananer!
Ja, tänk om det hade varit bananer
då hade vi nog fått "torga" imorgon
för ätit upp alla dem hade vi inte orkat!
När man är tre år relaterar man till det man sett innan
och bananer visste hon vad det var men inte gullregn.
😍
SVÄR....
.....far
SVÄRmor
kärt besSVÄR
och barn som SVÄR.
Åt middag på jobbet idag med en femårig kompis.
Jag berättade att jag slutade efter middagen och
han undrade vad jag skulle göra då.
Jag sa att jag skulle till kyrkogården
och sätta blommor på mina barns farfars grav
eftersom att han skulle fyllt 88 år idag.
Min lille kompis spärrade upp ögonen
och sa med myndig stämma:
Gör inte det!
Jag: Varför inte det?
Kompisen: Nä, min mormor säger att hon ska min själ
inte sätta fler blommor på kyrkogården.
För de j* vla kaninerna bara äter upp dem!
Häpp!
Nu trotsade vi hans råd
och satte blommor
till svärfar och även till svärmor
eftersom det var morsdag igår.
och nån kanin såg vi inte till
Mors dag.....
....är det idag!
och eftersom att jag är mamma
så är det alltså MIN dag!
Hade dock missat att
MIN DAG
var lika med
MIN TUR!
(eller blev det min otur?)
(Obs! Vill förtydliga att det finns andra rengöringsmedel också
och ja, jag vet att det finns ättika!
Har också sett damen på tv)
Men nu är köksgolvet iallafall torkat och nu tar denna mamman en paus
Såååå länge sedan...
Fick ett mail från Blogg.se att det var länge sedan jag skrev på bloggen men att jag fortfarande hade besökare
och även nya sådana.
Så kul!
Kanske dags att hitta tillbaka hit igen och skriva
om ditten och datten som innan.
Mycket har ju hänt i mitt liv sedan sist
men en del är sig likt.....
De här till exempel....
(ni som läst min blogg sedan innan vet vilka jag talar om...)
Även om pandemin gjort att jag inte sett dem på länge
så finns de där ute någonstans.
Och om jag börjar skriva här igen
så kommer de alldeles säkert att dyka upp!
Vilka då undrar kanske någon...
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
Jo dessa givetvis
SYSTRARNA!
Så håll utkik
Kanske kommer både jag och de tillbaka!
To be continued....
Tiden går och kärleken består!
Idag firar jag och maken pärlbröllop!
Det är alltså trettio år sedan vi gick uppför altargången i Smedstorps kyrka.
Trettio år sedan vi lovade att älska varandra
tills döden skiljer oss åt!
Tror att vi lovade att älska varandra i nöd och lust också.
Hur gick det sedan då?
Hade vi gift oss på engelska hade det låtit såhär:
For better and for worse:
Jodå, vi har väl inte skurit guld precis
men vi har kämpat ihop
när utgifterna har varit större än inkomsterna.
In sickness and in health:
Jodå, detta har vi också känt av
inte minst under den senaste 10 år perioden men även här har vi kämpat ihop.
Ute är mörkt.....
... i alla husen
lyser nu överallt de tända ljusen.
Nu kommer någon där,
Nu kommer någon där,
jag vet nog vem det är:
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Jo då snart så är det dags.
Med adventsljusstakar, stjärnor, hyacinter och inte minst lucior!
Själv älskar jag lucior och änglar.
Förra året kom det fram att jag ägde fler lucior än jag trodde.
Men de var ju så fina allesammansinte minst när de var samlade så här tillsammans
Eller hur?
(Måste erkänna att det finns dubbletter av några!)
Men det fanns de i min familj
(läs dottern!)
som tyckte att nu räcker det!
Du har inte plats till fler!
Så igår när maken och jag besökte det stora varuhuset i Halland
(läs Gekås Ullared)
så besinnade jag mig och lydde familjen!
Fastän jag tyckte att detta luciafölje var så söta och billiga
så fick de inte följa med oss hem!
Jag tittade länge på dem...
Jag fotograferade dem.....
Men jag köpte dem inte!
Så stolt jag var över mig själv!
Jag kunde stå emot!
Jag kunde tänka förnuftigt!
Jag behövde ju inte fler!
Man kan faktiskt nöja sig med att titta!
På hemvägen sen så svängde vi in på en byggshop
(läs Bauhaus)
som ju också säljer lite hemmapynt.
( Det var jag som ville in där....undra varför!)
Och då sprack det.....
Så nu har jag ett luciatåg till!
Men nu är det stopp!
Nu blir det inte fler!
Nu ska jag njuta av dem jag har
när de om några veckor står på plats i fönsterkarmen.
Nu ska jag avsluta kvällen med att läsa lite reklamblad!
Men titta vad som fanns i en annan byggshops
( läs Jula)
reklam.......
Visst var de lite söta!
Häpp!
Konvalescent
Vintern 1992 fick vi en ny medlem i familjen.
Hen har varit mjuk, gosig, tröstande och allmänt trevlig genom alla år.
Vi måste kanske tillstå att vi ibland tagit hen för given
och ibland till och med glömt bort att hen faktiskt fanns!
Kontakten har blivit väldigt sporadisk de sista åren
med anledning av att hen flyttat cirka 10mil från Tomelilla.
Men nu fick vi för ett tag sedan höra att hen var sjuk.
Något med bröstkorgen eller hjärtat,
något hål som visst behövde täppas till.
Det var svårt att få komma till på de stora sjukhusen
så hen fick söka sig till en privatklinik söderöver.
Kliniken tillhör kanske inte de mest välutrustade
och huruvida personalen
har någon sjukvårdsutbildning framkom icke!
(har en känsla av att mottagningssköterska, narkosläkare och kirurg var en och samma person!)
Personalen läste i klinikens metodbok
och kom fram till att patienten skulle tvättas med sprit innan operationen
Sagt och gjort!
(man tager vad man haver!)
Därefter skulle hen sövas och eftersom sterila dukar och narkosmedel var slut i förrådet
(spartider ni vet!)
så tog sköterskan och använde lite alternativa metoder!
Operationen gick dock bra och
hen mådde hyfsat bra på uppvaket
och kunde efter någon timme sitta upp och äta en lättare lunch
Om inga komplikationer tillstöter så ska det nya hjärtat fungera tillfredsställande
och hen kan skrivas ut till nästa helg
och får åka sjuktaxi hem till Västraby igen!
Må du leva länge ännu
älskade Monkey!
Vinodling
Jag vill absolut inte håna någon med detta inlägg.
Utan tvärtom höja personerna
som gjorde att jag började min gårdag med ett hjärtligt skratt.
Vi satt i bilen, jag och maken på väg norrut för att titta på rally.
Bilradion var på och
vi strölyssnade på programmet,
sjöng med (läs skrålade) när "Dagny" spelades
svarade på frågor när vi kunde
och vi hade det allmänt trevligt.
Det skulle visa sig
att tårarna bara en liten stund senare
skulle rinna ner för mina kinder.
Men nej....jag var inte ledsen...
jag skrattade hejdlöst åt dialogen på radion.
"Hoppas det inte blir regn på min vinodling"
sa den ene mannen
"Kan man odla vin?"
sa den andre mannen
"Nä, man odlar inte vin, man odlar vindruvor SEDAN gör man vin"
replikerade den förste mannen
Vid det laget fick jag och maken en förnimmelse av ett träd
med små, små vinflaskor hängandes
och som med tiden svällde och växte upp till helbuteljer.
Och vi skrattade gott,
absolut inte ÅT herrarna på radion utan MED dem för hela dialogen blev så rolig!
Men håll med om att det varit praktiskt om man kunde odla vin.
Då kunde man gått ut och skördat en liten flaska om man bara var sugen på ett glas
och låtit dem växa upp till litersflaskor om man skulle ha gäster!
Frågan är om det hade funkat med bag-in-box också?
Häpp!
Vad sa hon.......?????
Satt i lugn och ro igår eftermiddags
och njöt av en kopp kaffe
då svärdottern stannade bilen utanför,
vevade ner rutan och frågade:
"Är du i springform?"
WHAT???
Vad sa hon?
Hade hon fått solsting?
Jag?
Springa?
No, no never !!
Men då var det tur att sonen tog över
och
tolkade mellan sin moder och sin fru!
Det finns ju både
springform och springform!
Och tur för mig
så var det den första hon var ute efter!
Hon sa nämligen:
" Har du en springform?"
Häpp!
