Pulshöjande larm
Lugnet hade lagt sig över huset.
William sov i gästrummet, maken i soffan och själv halvlåg jag i fåtöljen.
Då ringer telefonen!
Sällan eller aldrig att någon ringer hem till oss så sent
så redan där ökade hjärtfrekvensen något.
Samtalet kom från larmcentralen
som meddelade att inbrottslarmet gått hemma hos svärmor någon mil bort
och att de inte fick fatt i henne.
Då steg pulsen ytterligare.
Maken plockade fram ficklampor och nycklar och gav sig iväg;
äldste sonen ställde upp och följde med eftersom jag inte kunde lämna William ensam.
Jag ringde svärmors närmsta grannar och bad dem hålla utkik så länge.
Då ringer larmcentralen igen och säger att larmet gått ytterligare en gång!
Då var pulsen riktigt hög!
Tiden kändes som evigheter innan maken kom tillbaka hem och sa att allt var lugnt;
inget inbrott och ingen skadad svärmor.
Andra larmet hade satts igång av grannarna som ryckt i dörren
och troligtvis hade första larmet gått igång på liknande sätt men utav vem vet vi inte!
Lugnet la sig igen, pulsen sjönk
och vi kunde så småningom komma till ro igen!
Svärmor då?
Jo, hon satt lugnt och tryggt på fest;
lyckligt ovetandes om "dramat"!
Häpp!
