Va bidde det då?
Ja,
hur mycket blev det då till drömmarna?
Har fått in en del gissningar och uträkningar
( 658-660-700:-, 6658-6600:-, 6578:-)
och jag måste säga att det blev mer än vad både ni och vi trodde!
När apparaten räknat klart blev resultatet det här:
+ två tior som låg kvar i myntfacket efteråt!
Sedan är det ju lite spännande att fundera på var kronorna och femman kom ifrån!
Vi är ju tämligen säkra på att vi bara lagt i guldtior!
Låg de kvar i myntinkastet på mynträknaren efter någon annan insättare....
eller har vi missat någon gång och lagt i dem i vår burk själva?
DET
lär vi aldrig få reda på!
Hur svårt kan det va´?
Varför är det så svårt att tänka positivt?
Varför är det så svårt att säga positiva saker?
Varför är det lättare att nedvärdera andra än uppvärdera dem?
Vad är det jag snackar om?
Jo, något jag vet finns runt omkring oss dagligen
men som jag stört mig på extra mycket sista tiden.
Exempel på dialoger/kommentarer:
Har du sett att NN har gått ner i vikt?
Ja, MEN hon kommer aldrig att kunna hålla det!
Vilket härligt väder!
Ja, MEN det skulle bli sämre sen!
Har du set att NN bytt bil?
Ja, MEN den skulle jag aldrig köpt; snikemodell!
Har du sett att NN målat färdigt sitt hus?
Ja, MEN kolla färgen då!
Hörde du att NN varit i Thailand?
Ja, MEN dit skulle jag aldrig vilja åka!
Såg du att NN byggt nytt trädäck?
Ja, MEN de plankorna skulle jag aldrig köpt!
Hörde du att NN skulle gå en kurs i höst?
Ja, MEN kurser är väl inte allt!
Hörde du att NN fått löneförhöjning?
Ja, MEN varför då; han är väl inte bättre än nån annan!
Han frågade om jag ringde mycket?
Ja, MEN det kunde han väl själv kollat!
Titta så mycket frukt! Det dignar!
Ja, MEN det skulle gallrats tidigare så hade de blivit större!
Hur svårt kan det vara att istället för att förringa något
glädja sig åt det andra gjort/gör/fått/är?
Hur svårt kan det vara?
Jättesvårt!
Jag vet!
Men JAG ska iallafall bättra mig!
För jag tycker det är så tråkigt att prata med folk
som hela tiden vänder allt till något negativt
och sådan vill jag försöka att inte vara!
Gissa hur mycket den rymde!
Har fått frågan hur mycket min lilla (?) grisburk rymde.
Och det vet jag ju
men jag tänkte att innan jag berättar
ska ni får en chans att själva räkna ut det.
På ett ungefär!
Full burk vägde 4706 g
Tom burk vägde 101 g
En guldtia vägde 7 g
Så varsågoda att räkna ut hur mycket som sattes in på vårt
" For my dreams"
konto!
Svaret får ni en annan dag!
Snart jul.....
bäst att slakta grisen!
I fyra år har vi gött den regelbundet!
För varje vecka har den blivit tyngre och tyngre.
Men nu fick där inte plats den minsta lilla bit i magen längre
så det blev till att skicka den på slakt!
Med en vikt på 4706g
en längd av 15 cm
och ett magomfång på 30 cm
så var det dags;
det kvittade hur söt du var
vi kunde inte ha dig kvar här hemma längre!
Så det var inget att be för......
våra vägar måste skiljas åt!
Tack för dessa åren min lille gris!
(nä, jag menar INTE maken utan
denna!)
↓
↓
↓
↓
↓
Men vi lovar att ta väl vara på ditt maginnehåll
och göra nåt gott och trevligt av det!
Alltså Isa....varför!?
Hej på er!
Jag måste bara låna farmors blogg
och skriva av mig om denna dagen!
Jo alltså
det var så här:
Jag och syrran var hos farmor och faster Isa och lekte.
Jag ville bara kolla lite på farfars ostbågar
(han hade köpt en ny sort!)
Då kommer faster Isa och säger:
ajajaj Ally
de får du inte röra!
Och lydig som jag är så släpper jag påsen
och reser mig för att gå därifrån.
Då händer nåt mycket konstigt!
Faster Isa tar farfars ostbågar och häller ut dem på golvet!
What!
Ja, jag fattar då ingenting
utan ställer mig bara och tittar på förödelsen!
Vad ska farfar säga nu?!
Bäst jag hjälper henne att plocka upp dem tänkte jag!
(Tror inte att han märker att de ligger i en skål nu istället för påsen!)
Men jag förstår fortfarande inte att hon fick hälla ut dem när inte jag fick!
Hmm, vuxna kan vara konstiga!
Hälsningar Ally
Kloka ord (?)
Du kan välja att leva din historia
eller kan du välja att leva din nutid !
Hörde dessa ord på tv:n igår i ett program om en man som inte kom vidare i livet
för att han hängde upp sig på vad som hänt tidigare och på hur livet hade varit tidigare.
Coachen menade att nu var det dags att göra avstamp,
ta ansvar själv för sitt liv och inte älta gamla händelser och inte skylla på alla andra.
Kloka ord tycker jag!
Hoppsi doppsi!
I helgen passade vi barnbarnen då deras föräldrar var ute på äventyr.
Mea ville då att farmor (dvs jag!) skulle prova hennes studsmatta.
Först blev jag lite betänksam skulle jag verkligen det....
men så...... kör i vind!
Det får bära eller brista!
Och förresten VAD skulle kunna hända?!
Eftersom det var otroligt hett ute
och vi hade badat i poolen hade jag baddräkten på mig.
(bara den har en egen historia som jag skulle kunna återkomma till;
den måste nämligen vara magisk!)
Ähh....
hur det gick det då med hoppandet?
Jodå ....så att...
se själva:
Häpp!
Åh dessa underbara....
....flickor
och
kvinnor
och
föralldel det förekommer några män också!
Jag känner inte er
men ni ger mig så mycket dagligen!
Mobiltelefoner
och
kreditkort
och
reseförsäkringar
och
fri hyra
och
någon av er vill till och med lösa mina lån!
Så
TACK
till
Johanna Jacobssson, Annika Nilsson, Mia Lund, Johanna Tärnström,Sara Svensson,Malin Bergström,Tyra Nilsson, Eva Lundin, Thea Joahnsson (spännande stavning!),
Line Nielsen, Samantha Nordström,
med flera med flera
som den senaste tiden erbjudit mig så mycket fint på mailen!
Jag lovar ni ska få kaffe och kanelbulle
när ni dyker upp med alla mina gåvor!
