Vad är oddsen på det??
I oktober i fjol var jag och maken i Malmö Arena
för att lyssna på Jerry Williams.
I pausen blir vi tilltalade av paret bredvid oss
och det visar sig vara bekanta
(Tommy och Kerstin)
från makens
barndom/ungdom i Löderup och Smedstorp!
Dessa hade han inte träffat på 30 år
(minst!!)
men vi hade en trevlig kväll tillsammans
och många minnen delades med varandra.
Vi uppdaterade oss också
(som brukligt är!)
om vad var och en gjorde idagoch givetvis så blev det lite snack om alla släktingar också!
(jag kände mannens syster visade det sig!)
När konserten var slut sa vi tack och hej,
ha det så bra och sen skildes vi åt.
Igår var maken och jag på konsert igen.
Denna gången på Ystads teater och på scenen stod Hep Stars.
När vi hade satt oss
så var det två tomma platser bredvid oss i logen
och tro det om ni vill eller ej
men in kommer Tommy och Kerstin
och ska sitta på dessa!
Tommys kommentar när han såg oss var:
Detta kan inte vara sant; ska vi sitta bredvid er igen!
Vad är oddsen för att något sådant ska hända?
Återigen hade vi en trevlig kväll;
när konserten var slut sa vi tack och hej,
ha det så bra och sen skildes vi åt.
Men denna gången la vi till....
På återseende!
Undrar om och när det blir tredje gången gillt
som vi köper biljetter bredvid varandra utan att veta om det?!
Maken och jag ska till arenan i april och höra Magnus Uggla
och den konserten hade de kollat upp
men då jobbade Kerstin....
vem vet var de hade hamnat annars!
Häpp!
Morgonfundering.....
Surrar mycket runt oss hela tiden....
rapporter om skolresultat....
rapporter om pensioner....
rapporter om sjukdomar...
Många som suckar över mycket
och det är klart att det finns mycket att sucka över...
men
har det blivit mer accepterat
(och förväntat?)
att vi ska sucka stället för att jubla?
Mycket runt omkring oss handlar om att säga
NEJ,
vi blir uppmanade och uppmuntrade
från många håll att vi ska våga
säga nej till olika saker.
Och det är klart att vi ska säga nej till förtryck, mobbing, lurendrejerier och liknande.
Men det är kanske dags att bli uppmanade och uppmuntrade att våga säga
JA
till olika saker också?
Det måste kanske bli accepterat att vara positiv i vår lilla värld....
positiv till att jobba även om det tar emot ibland
(det är kanske nyttigt med litta kraftansträngning?)
positiv till att pröva något nytt
(det är kanske nyttigt med en sallad ibland?)
postiv till att ibland kanske ge litta mer än man får
(det är kanske så att vi inte alltid ser belöningarna för mödan?)
positiv till att viss press och stress faktisk kan vara nyttig
(det är kanske så att vi stått rent stilla annars?)
Jag vet inte om det är så här...
men jag TROR att det är dags
för oss att våga vara litta positiva och våga säga ja;
våga säga ja till litta engagemang i olika sammanhang
annars blir det väldigt tråkigt att leva
eller har jag rent fel?
Ha en skön onsdag alla
så får vi se när vi hörs igen!
Om jag inte sagt JA till för mycket vill säga.....
Long time....
....no see!
Börjar att få litta abstinensbesvär.....
länge sedan sist.
Ett besök var inplanerat för någon helg sedan
men snön satte käppar i hjulen.
(Nja kanske inte käppar; snarare istappar!)
Men nu måste det snart vara dags tycker jag...
Måste dit!
Måste ha fler värmeljus!!
förstås!
Sen måste jag tillstå
att jag är litta glad
att besöket inte blev av häromveckan....
för jag har upptäckt att jag behöver (?) en ny matta!
Eller rättare sagt...
jag upptäckte att jag behövde en ny matta
när jag såg en snygg i katalogen!
Och fan tro´t
men maken tyckte också att den var snygg!
Och sa: Köp du den älskling!!
(Hmm, kan han ha någon baktanke med det? Tyckte nog jag såg en lista med moppegrejer!)
Hur som helst när vi kommer dit nästa gång
så har vi nock en ny matta med oss hem!
Och några värmeljus.....
och några servetter......
och några andra ljus.....
och någon kudde.....
och.......
Hej fredag!
Så då var vi här igen!
Fredag igen!
Känn ingen press
men lite extra ska det ju vara när det är fredag....eller?
Fredagsmys är ju ett måste...eller?
Nåt extra att smaska på, kanske lite vin och så givetvis gemenskap!
Visst är det mysigt!
Att vi sen somnar i soffhörnan med halvdruckna glas behöver vi ju inte säga högt!
Inte heller att vi vaknar på lördagen med en äcklig eftersmak i munnen;
dillchips är bara goda precis när man äter dem!
Men idag blir det varken dillchips eller Idol i detta huset!
Påverkad/inspirerad av Mannerström & co i Sveriges mästerkock
så blev det Rosengrenskans variant på Club sandwich.
Kanske inte så vacker men desto godare...
och fruktansvärt mäktig!
Nästa gång
(om det blir nån nästa gång?)
görs den icke så stor!
Ha en skön fredag så hörs vi en annan dag!
