" Släpp fångarne loss....
....det är vår!
Var mänska i sin själ vill väl,
när grön naturen står!"
Och visst är det skönt nu när våren knackar på dörren! (ljuvligt)
Och visst är det lite lättare att vara snäll när våren är på gång! (tacksamt)
Och visst är det lättare att stiga upp på morgnarna när solen skiner! (härligt)
Och visst är det mycket dammigare inne när solen lyser in genom de oputsade fönsterrutorna! (sorgligt)
Penséerna har äntligen kommit ner i jorden. De glömdes bort i allt annat som hände.
Som tur är har de en förmåga att återhämta sig snabbt.
Just nu ser de allt litta bedrövliga ut!
Hur "fångarne" kände sig i filmen "Släpp fångarne loss...." från 1978
vet jag och lilla barnbarnet nu.
Vi blev inlagda och isolerade på centralsjukhuset i Kristianstad i söndagskväll.
"Är det calicin från Ystad" sa de när vi kom till avdelningen och sedan stängdes vi in.
Blev MYCKET väl omhändertagna, uppassade och servade med allt.
Men efterhand som Mea piggnade till så började rummet att kännas lite som ett fängelse.
Först ville hon inte titta på personalen ,
sen ville hon rymma med dem när de gick ut från rummet!
Vi hade fin utsikt över
"Takis" 
(klicka för större bild)
den oerhört fina lekplats som är byggd på taket i anslutning till barnavdelningarna.
Men där fick vi inte vara på grund av smittorisken.
Men vi kunde titta och drömma!
I rummet, till höger, bakom fönsterna med kryss på där bodde vi!
Nu är Mea-gumman hemma hos föräldrarna igen.
Lite piggare men behöver en tids eftervård nu med vätskeersättning, skonsam mat och mycket vila.
Sen är hon snart fit for fight igen och då är det dags för inskolning på förskolan!
Själv ska jag resten av dagen hålla tummarna hårt för att jag inte var mottaglig för smittan!
