Mat och bak.....
..... med anor
Lördagsförmiddagen innehöll lite
förberedelser inför morgondagens
sista besök på Tosselilla
Ja, sista besöket
denna sommaren
för mig och maken iallafall.
Plättar och kanelbullar är ett måste
i picknickkorgen
på utflykter med barnbarnen.
Recepten sitter i huvudet efter många år;
men från början är de hämtade ur den
numera välanvända kokboken
som var ny då en gång
när jag som 20-åring flyttade hemifrån.
Till min hjälp idag hade jag också
några välanvända köksredskap.
Plättlaggen fick jag av mamma
när min äldsta son var liten
(för så där 35 år sedan)
och hon ansåg att jag hade mer nytta av den.
än hon.
Och använt den har jag gjort!
Otaliga gånger har jag stått och gräddat plättar
till både barn och barnbarn
(precis som mamma gjorde en gång)
på det gedigna, tunga plättjärnet i gjutjärn.
När plättarna var klara och provsmakade
var det dags för kanelbullebaket
Kaveln jag använde idag är ett arv efter
svärmor Karin.
När det för några år sedan stod klart
att hon som var kalaskokerska
inte skulle baka fler wienerbröd eller butterkakor
till fler gille
på grund av sjukdom
så var min önskan att få ta över kaveln.
(men bara kaveln inte jobbet som kalaskokerska)
Kaveln som är lite större och därmed tyngre
än vanliga kavlar är helt underbar.
Den är vacker rent estetiskt
och så inbakad att den glider lätt över degen.
Rena drömmen!
Svärmor fortsätter att vara med idag när
bullarna får jäsa under kökshandukar
med hennes initialer på.
Hon hette Karin Ekblad som ogift
och jag förmodar att hon
både fållat och broderat dem själv.
Jag vet att man ska uppdatera sig,
rensa ut och vara minimalistisk
men jag är glad över att få förvalta
dessa redskap efter mamma/svärmor.
och vem vet kanske det finns någon
som vill ta över dem efter mig en dag
om jag nu inte slitit ut dem innan dess, förstås
Kommentarer
Trackback
